Men, vart skulle de?

Nu kommer en liten blottläggning av en del av mina fördomar, och det bjuder jag på.

Förra helgen var jag på Sy- och Hantverksfestival på mässan i Stockholm.

Även om jag under min uppväxt sydde en del av mina kläder själv, stickade egna tröjor och hittade på mönster samt tillfälligtvis även knypplade spetsar, så håller jag nu i vuxen ålder inte på att tova min egen ull och jag virkar bara dukar under pistolhot. Däremot så kan en viss kreativ ådra ibland vakna inom mig. Jag tillverkar smycken för eget hemmabruk samt till familj och som mer eller mindre påtvingas att ta emot mina alster. Därför tycker jag att det är skoj att gå till mässan och titta på sötvattenspärlor, silverkulor, ädelstenar och andra tillbehör som jag har när jag tillverkar smycken hemma.

Denna ”symässa” är så mycket mer än bara pärlor. Det är tyger, garner, ull, virknålar, mönsterböcker, knyppeldynor, mallar och allt möjligt som jag inte ens visste att det fanns eller att man behövde när man håller på med handarbete. Att jag personligen mest är intresserad av pärlmontrarna är inget jag funderar svårartat över.

Ofta är det andra mässor på samma gång i mässhallen då den är superduperjättestor. Så var det även denna gång. När jag traskade från den allmänna resekommunikationen så var det följaktligen en hel hord av människor som strömmade mot samma slutmål som jag. Och att inte alla skulle på samma mässa som jag, det visste jag både av erfarenhet samt att det gick att se på dem. Se på dem? Ja, det var olika typer av människor som gick där.

Vad jag lade märke till var att det var (minst) två typer av människor i lämmeltåget mot mässhallen (och det är här mina fördomar kommer att blomma ut …)

Den ena var drygt medelålders kvinnor, aningens överviktiga, med hennafärgat hår, hemmasydda tygkassar, batikfärgade sjalar, fotriktiga skor, gick gärna i grupper, ytterkläder från Gudrun Sjödén, stora silversmycken – ja, ni fattar sorten?

Den andra typen var mer ungdomliga, vältränade, välklädda, par, mestadels yngre men även i andra åldrar, med klassiska ytterkläder, lite modernare, hand i hand, mer märkeskläder, ”vippiga” i sin gångstil, förväntansfulla i uppsynen och inte ett tovat klädesplagg så långt ögat nådde.

Den första typen var den sorts människor jag förstod skulle på ”min” mässa. Sy- och Hantverksfestivalen. Det liksom märktes hur vana de var vid kreativt handarbete. De hade ju med sig, och på sig, stora delar av det de skapat.

Men vart skulle de från den andra gruppen? Inte till symässan, i alla fall. Så mycket förstod jag.

När jag kom in i själva mässhallen insåg jag. Det var bröllopsmässa också …!

Annonser

Minne som en guldfisk …

I morse när jag skulle traska iväg mot jobbet så var det mycket snö ute och även om jag är motsträvig mot vintern så insåg även jag att något slags skydd för fötterna som passade vädret, vore lämpligt.

Jag tittade in i skogarderoben och kände att den kanske inte var fullkomlig ändå. Det fanns liksom inget par som talade till mig och som jag kände för att använda.

Men. Så fick min blick se ett par som stod lite längre bak i garderoben.

20170222_104549

Dem vill jag ha!

Lite förvånad över mig själv och att jag inte använder dem oftare, blev jag. Varför stod de så långt bak i garderoben? Obegripligt.

Alltnog, jag tog fram dem, tog på mig dem och gick hemifrån. Mycket nöjd över mitt skoval denna morgon.

Halvvägs till bussen insåg jag varför de stod så lång bak i garderoben …

Det var då som jag kom ihåg. Det var då guldfiskminnet gav sig till känna. De ger ju ett förbaskat skoskav på knölen på sidan av vristen, precis där sömmen är …

Nu kommer de att bli förpassade till sin tysta tillvaro längst bak i garderoben, igen …

 

 

Vafa …

Igår kväll när jag gick till sängs så var det barmark. Det har varit barmark ett slag, så jag räknar det som att typ våren är här. Jag väntar mig att de när som helst ska sopa upp gruset på gatorna.

Jag har börjat att titta efter tussilago i dikesrenarna, jag hör den där vårfågeln (tii-tuu-tii-tuu – vilket antagligen inte är det korrekta latinska namnet på den …) som alltid kommer på våren och jag har tagit fram mina sneakers ur gömmorna.

Jo, jag vet att det är februari – men våren är ju här! Det känner jag tydligt.

Döm då om min förvåning när jag drog upp rullgardinen i morse och möttes av nedan syn.

Vilket fick mig att fundera: Hur länge sov jag?!? Egentligen??

20170103_192111

 

Sommaren kom tillbaka!

Sommaren är tillbaka!

Det är så himla skönt och även om kvällarna är aningens (!) kortare nu än kring midsommar så känns det som ett lugn i kroppen när solen skiner och det är så varmt att det är besvärligt med långbyxor. Och att ta jacka inte är att tänka på. Fast det verkligen var att tänka på för några dagar sedan. För då frös jag utan jackan.

 

20160714_150905

Nu är det ju inte ovan utsikt jag sitter vid när jag skriver det här …

Vardagen är tillbaka och jag är hemma i Stockholm igen och går till jobbet om dagarna, men så här hade jag det i somras när jag var på Rhodos. Det var härligt!

cropped-20160710_200959.jpg

20160711_084609_HDR

Snacka om att gymmet var ett dröm gym!

Så här var utsikten när man var och tränade – sämre gym har jag besökt …

Det här blir fint att komma ihåg i höst när det regnar och är kallt!

Att ha väntat i 20 år!

Idag mår jag som jag förtjänar …

Igår var det nämligen dags att göra något jag väntat på i nästan 20 år. Att dricka vinet jag köpte med min dotters födelseår tillsammans med henne. Shit, alltså!

Jag har jobbat med vin i många år och pluggat på tok för mycket vin så det är kanske inte så konstigt att jag har ett visst intresse för det, och jag har köpt vin till mina barn som är från deras födelseår. I dotterns fall så är hon född 1996 och eftersom det var ett ovanligt gott år i champagne – ett sådant där år som man pratar om i decennier – så köptes det naturligtvis (!) champagne till henne. (Sonen som är född 2002 har sauternes (sött dessertvin) liggande till sig.)

Båda mina barn är ytterst medvetna om att det är deras vin men att det kommer med ett villkor. Ett villkor som absolut inte – inte på något sätt, i något som helst läge – är förhandlingsbart; Att vinet dricks tillsammans med deras mamma efter att de blivit 20 år.

Och igår – javisst, en helt vanlig onsdag! – var det dags för dottern och mig att dricka hennes champagne.

160817_205441_COLLAGE-1

Jag fick en liten släng av hybris och rusade till affären för att skaffa pilgrimsmusslor. Slut på dem. Scampi, då? Också slut. Men vafa … Vanliga, himla räkor då? Det fanns det!

Hem och snabbmarinera dem i olja med en försvarlig mängd chili, vitlök, yttepytte honung, yttepytte vinäger, peppar, lite skaldjursfond och sedan snabbt fräsa dem på hög värme. Lite toast i trekanter till det och så några stavar av manchego.

Hep!

Tilltugg som matchar flaskan med 20-årig skumpa var fixat.

cropped-20160817_201344.jpg

Förväntningarna var skyhöga från min sida. Jag visste ju exakt vad jag köpt och hur jag förvarat vinet och vad flaskan innehöll och potentialen som fanns. Skulle vinet vara defekt eller hade det klarat sig under alla år??

Viss nervositet infann sig när jag greppade flaskan …

160817_205237_COLLAGE-1

Jag hällde upp och såg på färgen och bubblorna att det var i fin form. Lycka!

Vinet hade åldrats med värdighet och var fantastiskt gott! Det var runt och fylligt, lent och (fortfarande) fruktigt, friskt och vansinnigt mumsigt! Det hade toner av mogna äpplen, vanilj, lakrits …

Tilltugget passade utmärkt till och vi åt och gottade oss.

Ja, det blev en kväll med ovanlig och oöverträffad njutning. Tack, mitt barn, för att du valde att komma just det året när champagne producerade på bästa sätt!

cropped-20160817_193957.jpg

Semester på Rhodos

Jag har i sommar varit på den årliga semesterresan tillsammans med B, mitt ständiga ressällskap. Det var vi två och våra pojkar, som nu har blivit 14 år, som åkte iväg. Det var dessutom två andra fina väninnor och en av dem som hade sin son (12 år) med sig, som åkte med. Allt som allt var vi sju stycken.
Det var lite ovant men bra på många sätt. Det gick ju till exempel alltid att ha sällskap eftersom det alltid fanns någon som hängde med till havet, poolen, på promenad eller för att äta. Oavsett om inte alla var sugna på exakt samma sak exakt samtidigt. Dessutom kunde man ligga för sig själv om/när man hade lust eftersom det alltid fanns någon annan som kunde hålla de andra sällskap.
Vi var en vecka på Rhodos och hade hittat ett hotell som låg på stranden. Jag skojar inte. Det är liksom inte alltid som man kan inta alla sina måltider i den här miljön:
cropped-292.jpg
I vanlig ordning så smörjde jag mig med sol faktor 50 för att inte bränna mig då jag har nordisk, blåvit, genomskinlig hy.
Jag blir ju – som ni som känner mig vet – inte brun utan mera mörkvit på sommaren. De gånger jag riktigt försöker så kan jag om vädrets makter står på min sida kanske till och med bli beige.
cropped-sam_2083.jpgcropped-sam_1925.jpg
Men det var härligt med semester, vila, sol, pool, bad, hav och inte minst rosé.

Utan rosé så blir det ingen semester, liksom. Bara så att vi är överens.

Jag tror inte ens att du får lov att åka tillbaka till Sverige om du inte druckit upp din kvot rosé …
291
Väl hemma så var det dags att jobba ett par veckor i lugnt tempo, allt är mycket mera mañana-tempo på sommaren, och så var det sedan dags för det här decenniets stora happening. Flyttningen!
305
Jag återkommer till den.